Doften av framgång..

Jag vet inte om det var året 94 eller 95 men det var min första och sista källarmästerskap, för er som inte vet så spelades den turneringen i Jimmy Selgs källare, det var redan då historisk mark, det var här giganterna hade tränat, det var här dom hade blivit så överlägsna.
Ni förstår att man var nervös på vägen dit, jag minns fortfarande när jag gick i korridoren, man kunde nästan ta på framgången. När jag kom fram till pingisrummet så hade jag iaf så mycket adrenalin i kroppen att jag börja vingla och idag räknar jag det som min första fylla.

Lottningsångesten var total, jag hade en sån stark vilja att möta nån av giganterna på deras hemmaplan men samtidigt så ville jag inte *hur skulle jag reagera om nån av dom stod på andra sidan*. Jag hade en ganska lätt första match minns jag, honungs..nånting.
Andra matchen B. Weistrand...jag minns att han serva en lång, rak serve men sen blev det bara svart. Jag vakna upp några timmar senare och mamma berätta att jag hade haft ett leende på läpparna hela tiden när jag låg avsvimmad.