Jimmy och Björn lattjar lite..

Ja såhär kunde det se ut i början av 90-talet, den här videon är för övrigt inspelad i Jimmys omtalade källare..

Alla pratar om dom..

Efter dagens jobb så gick jag i vanlig ordning ner till Tre lyktor för att handla dagens konsumtion, när jag står där i kön med kostcirkeln i händerna märker jag hur en kund och kassören pratar intensivt med varandra, jag går lite närmare för det såg intressant ut.

Kunden: "Nä, men barnet kommer ju runt den 21:a vettu"
Kassören: "Ja, herregud, som den här kommunen har väntat alltså"
Kunden: "Ja, det blir Motalas egna J-O, det kan inte gå fel med dom där generna"
Kassören: "Ja, eller tänk om det inte blir någon pingisspelare"

Kassören håller masken några sekunder sedan faller båda två ner i skratt, kunden upplyser kassören med hur skön han är och tackar för sig.

15 days to go..

Stor dag..

Idag fick jag äran att hänga med två av giganterna till Kuddby där vi fick se grabbarna spela skjortan av oförstående bönder, "Det måste vara det bästa lag vi mött" hörde jag i bakgrunden.

Jag lyssnat koncentrerat på giganterna när dom satt i baksätet och berätta gamla pingishistorier, men jag fick faktiskt ingen direkt anektdot att dela med mig av.
Björn blev iofs varnad på en större tävling i början på 90-talet efter att ha gjort den så kallade kulsprutan (man slår så hårt och så många gånger som möjligt på bordet med racket) *smacksmacksmack* Och att Jens Lundqvist aldrig sågs som nån talang i sin ungdom kan man förstå när gigantera jämförde med sig själva.
Hur iskall och sunkig hallen än var så kan jag säga att jag inte skulle vilja varit på nån annan plats på jorden när grabbarna klev ut i varsin hage, jag har väntat 16 långa år på den här dagen, det var bara Ellermann som saknades.

Hur var spelet då? Björn slägga på som på fornstora dagar och Jimmy showade med ballongplock precis som det ska vara. Sköna dueller till en fascinerad åskådare, nu sluta matchen 6-0 så någon dubbel blev inte av men jag kan säga att det inte var sista gången jag kommer se dom spela tillsammans. Det här var underhållning, pingis när det är som bäst!!!
Överkörning var det iaf och bilen var fortfarande varm när vi satte oss för hemfärd

Här nedanför är bilder på mellangiganten och när Per visar sina känslor för sina lagkamrater.

Ps Björn spela med mitt rack

Doften av framgång..

Jag vet inte om det var året 94 eller 95 men det var min första och sista källarmästerskap, för er som inte vet så spelades den turneringen i Jimmy Selgs källare, det var redan då historisk mark, det var här giganterna hade tränat, det var här dom hade blivit så överlägsna.
Ni förstår att man var nervös på vägen dit, jag minns fortfarande när jag gick i korridoren, man kunde nästan ta på framgången. När jag kom fram till pingisrummet så hade jag iaf så mycket adrenalin i kroppen att jag börja vingla och idag räknar jag det som min första fylla.

Lottningsångesten var total, jag hade en sån stark vilja att möta nån av giganterna på deras hemmaplan men samtidigt så ville jag inte *hur skulle jag reagera om nån av dom stod på andra sidan*. Jag hade en ganska lätt första match minns jag, honungs..nånting.
Andra matchen B. Weistrand...jag minns att han serva en lång, rak serve men sen blev det bara svart. Jag vakna upp några timmar senare och mamma berätta att jag hade haft ett leende på läpparna hela tiden när jag låg avsvimmad.

Every breath you take

En sång för giganterna, rakt från mitt hjärta

Hyllningsdikt

Jag sökte ständigt era blickar,
jag ville bara säga något ord.
Om ni såg mig, klockan ej tickar,
tänk att få spela på samma bord.

Det var ni som fick mig till hallen,
jag ville bara vara era vänner.
Hemma drömde jag att Jimmy var nallen,
jag ville ha era magiska händer,

Daniel satt på en vägg i mitt rum,
jag ville också hans loop fixa.
Mina vänner skratta och kalla mig dum,
dom fick rätt, jag bara kixa,

Björns frisyr ville vi alla ha,
men för blekt hår jag alltid haft.
Frisören jag fråga varenda da,
till slut jag tappa all min kraft.

Roskildeminnen..

Jag har faktiskt haft äran att spela i samma lag som Daniel i Roskilde Bank Cup, det var tvåmanna-lag och givetvis höll Daniel i taktpinnen, han fixade nästan första priset på egen hand. Men det starkaste minnet har jag ändå från en match i kvartsfinalen när Daniel och jag tävla ballongplock i en dubbelmatch, jag hade smygtränat hela våren och kände att jag kunde ge giganten en match, ack så fel jag hade.

Mitt under en duell känner jag att Daniel försvann emellanåt, han plockade en och försvann, plockade en och försvann..anledningen var att han gick bakom mig och gjorde i ordning barriärer så vi skulle kunna fortsätta i korridoren med duellen.
Den avslappnade minnen när han lyfte bort barriärer medan jag kämpade med att rädda bollarna kommer jag aldrig glömma.
Hela Roskildespelen är en show för Daniel även om det mest visade sig när vi spela dubbel, han imiterar JO-servar, fintar returer i luften och skojar hela tiden mellan bollarna medan jag själv bara beundrar från sidan och stolt konstaterar att jag känner honom, han är min kompis.