Mitt under en duell känner jag att Daniel försvann emellanåt, han plockade en och försvann, plockade en och försvann..anledningen var att han gick bakom mig och gjorde i ordning barriärer så vi skulle kunna fortsätta i korridoren med duellen.
Den avslappnade minnen när han lyfte bort barriärer medan jag kämpade med att rädda bollarna kommer jag aldrig glömma.
Hela Roskildespelen är en show för Daniel även om det mest visade sig när vi spela dubbel, han imiterar JO-servar, fintar returer i luften och skojar hela tiden mellan bollarna medan jag själv bara beundrar från sidan och stolt konstaterar att jag känner honom, han är min kompis.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar