Pelles stund i rampljuset..

"Jag minns ett år när jag var på resa i Tyskland, närmare bestämt nere i Heidelberg. Jag gick och strosade runt i den vackra gamla staden i godan ro.. Plötsligt får jag syn på en stor folksamling kring en restaurang. Folk var uppspelta och högljudda. Jag trodde först att det skett en olycka. Jag trängde mig fram genom folkmassan, och vad fick jag se? Giganten, Daniel Ellermann hade en sponsorhappening för att göra reklam för denna restaurang. Jag trodde inte det var sant, att något sådant kunde hända lilla mig. Här fick vi vanliga människor, för 15 euro, låtsas ta en matbit med honom och leka kompisar för en sekund. Han sa inte mycket till mig men jag har för mig att han gav mig ett leende. Jag måste nog säga att jag gick in i kompisrollen lite för mycket. Så mycket att hans vakter fick bära iväg mig. Men det var värt vartenda öre och blåmärke. Och ska jag vara ärlig så minns jag fortfarande hur gott han doftade. Däremot gör det fortfarande lite ont i mig att jag aldrig hann få hans autograf. Det SMÄRTAR fortfarande. Pain. Fortfarande. Ont. Gör det. Det gör fortfarande ont."